Lingon

Lingon

Lingon – det röda guldet

Lingon växer på ett 10-40 centimeter högt ris som är grönt året om. På sommaren har växten vita eller ljusrosa klockformade blommor och de blanka, klarröda, sura bären blir mogna och ätliga mellan augusti och september. Lingon odlas oftast inte, utan bären plockas från vilda växter. Växten finner vi i skogsbältet på norra halvklotet i Europa, Asien och i Nordamerika och den trivs där det är halvskugga och sur och fuktig mark. I Sverige hittar vi oftast växten i gles tallskog. Lingonets artnamn Vitis-idaea betyder ”vin från berget Ida, medan det svenska namnet lingon är besläktat med ljung, detta förmodligen då lingon ofta växer tillsammans med just ljung. Bären kan dock förväxlas med mjölon. Dessa bär är dock mjöligare och torrare än lingon och växtens blad är mer avlånga och har plattare kanter.

Populärt bär även i Österrike

I Sverige plockas och äts det mycket lingon men i Tyskland och Österrike är bäret ännu mer populärt. Detta innebär att lingonet har en ekonomisk betydelse för oss och är faktiskt ekonomiskt sett, tack vare exporten, vårt mest betydelsefulla bär. Även förr i tiden var lingon en betydelsefull inkomstkälla för bönderna och redan 1780 uppfanns en bärrepare, föregångaren till dagens bärplockare. Detta ledde till att plockningen kunde göras två eller tre gånger snabbare än tidigare.

Hur används lingon?

I Skandinavien där vi har allemansrätt får vem som helst plocka lingon som växer i skogen. De plockas lättast men bärplockare så länge de inte blivit övermogna. Eftersom bären är sura så sockras de oftast och görs till sylt, saft eller gelé, men används även i bröd och desserter och är idag en del av den svenska husmanskosten.

Lingon kan även göras rårörda genom att bären krossas och blandas med socker. Detta är ett bra sätt att bereda bären på utan att behöva konservera dem. Och lingon behöver faktiskt inte konserveras, då deras höga halt av bensoesyra som fungerar som ett naturligt konserveringsmedel. Detta är en stor fördel då ett högre innehåll av C-vitamin bibehålls eftersom det är ett värmekänsligt ämne. Förutom C-vitamin så innehåller lingon en hög halt av den starka antioxidanten Quercetin. Men även betakaroten, B-vitaminer, kalium, kalcium, fosfor och magnesium. Lingon är dessutom rika på fiber.

Medicinsk användning – förr och nu

Förr i tiden tjänade lingon ett medicinskt syfte och ansågs bota en rad olika åkommor. Det gjordes te av bladen för att ge lindring vid bleksot (blodbrist). Och både bären och bladen ansågs hjälpa vid diarré och urinvägsinfektion. Bären användes även som febernedsättande och lingonsylt ansågs ha en aptitretande effekt, särskilt på barn. Redan under medeltiden använde man växtens blad mot ledgångsreumatism.

Idag används lingon (precis som tranbär) framförallt för lindring vid urinvägsinfektion, detta eftersom bladen tillrett som te verkar desinficerande på urinvägarna. Men lingon används även som ett naturläkemedel vid gallbesvär, reumatism och diarré. Och bären anses även innehålla många av de ämnen som bekämpar tumörceller i kroppen. Lingon sägs även ha en blodsockersänkande effekt. Man ska dock vara försiktigt med intaget av bladté, då höga mängder kan innebära risk för förgiftning. Och bären bör inte användas av personer med problem med njurarna, då de innehåller oxalsyra.

Integritetspolicy