Ängssyra är en flerårig ört med små blommor som sitter samlade i en smal klase liknande ställning med enkla grenar. Stjälken är upprätt och kan bli upp till nästan 1 meter hög. Bladen är vanligtvis ganska breda, ofta pillika och omkring 2-3 ggr. så långa som breda.
Bladflikarna vid basen är nedåtriktade. Växten blommar från maj-juli, den är 2-byggare och har han- respektive honblommor på olika plantor. De inre hyllebladen är stora, medans de yttre är sammanväxta vid basen och böjs vid fruktmognaden bakåt.
En annan syrlig växt är harsyra
Olika sorter av ängssyra
I Sverige så förekommer, förutom huvudunderarten av vanlig ängssyra, även underarten lappsyra. Men lappsyran har mer rundade blad, bladbas med korta trubbiga flikar och en ofta kort och gles blomställning. Smal ängssyra är en varietet av huvudunderarten och är spenslig med smala blad som oftast är rödfärgade.
Ängssyra är väldigt lik stor ängssyra, men den stora ängssyran har större, tätare och upprepat grenig blomställning. Ofta kan även ängssyra förväxlas med den vanliga arten bergsyra som har spjutlika blad med utåtriktade basala bladflikar och korta inre hylleblad.
Utbredning
Ängssyra är vanligt förekommande i hela landet. Däremot så är underarten lappsyra bara vanlig i fjälltrakterna och varieteten smal ängssyra bara växer på serpentinberg i fjällen.
Användning
Ängssyra har använts som spenat, soppor och stuvningar, men hela växten innehåller oxalsyra och betraktas som giftig. Krossade ängssyreblad användes förr på sår, och roten och frukterna kunde nyttjas till nödbröd. Roten kan man färga gult med.
Giftigt eller inte
Precis om namnet antyder så är denna växt vanligt förekommande på ängar. Växtens sura blad kommer från den oxalsyra som växten innehåller. Många barn brukar roa sig att tugga på ängssyreblad vilket är helt ofarligt, till skillnad från betande boskapsdjur som kan få diarré.
Hos alla människor så är ängssyra ofarligt i små mängder, men vid ett stort intag kan det leda till förgiftning. Däremot så bör personer med njurbesvär helt avstå från att äta denna växt. Sköljer man bladen i hett vatten så förlorar de en stor del oxalsyra och då är de knappt farliga att inta mycket av.
Inom läkekonst
Som läkeört används ängssyran inom homeopatin och folkmedicinen. Den ingår även i många huskurer mot hudsjukdomar, C-vitaminbrist och matsmältningsbesvär. Den är laxerade, aptitstimulerande och urindrivande.
Hälsoämnen i ängssyra
Kaliumoxalat, oxalsyra (högsta halten under blomningen), garvämnen, järn och C-vitamin.
Andra hälsosamma växter är bl.a. rosenrot, kirskål och hampa.
